ILC 2025

Tar vi kliv framåt – eller backar vi in i framtiden?

Det är svårt att inte undra när man lyssnar på vissa röster här i Genève. Ibland känns det faktiskt som om 1800-talet knackar på dörren. Att ens nämna ordet ”gender” i officiella dokument är för vissa länder ett rött skynke, och diskussionerna om rättigheter – särskilt arbetstagares inflytande – riskerar att urvattnas.

Nu är det återigen dags för International Labour Conference (ILC), eller arbetskonferensen som vi ibland kallar den. Det är International Labour Organization (ILO):s högsta beslutande organ, där budget och program för kommande år bestäms. Här samlas omkring 5 000 deltagare från 187 länder – arbetstagare, arbetsgivare och regeringsrepresentanter – för att diskutera, debattera och ibland, tyvärr, dra åt helt olika håll.

Stämningen är laddad. Genderfrågan är som sagt hetare än någonsin, särskilt efter att USA:s president så tydligt markerat att ”gender”-språkbruk inte längre hör hemma i officiella sammanhang. Det påverkar samtalen, både i förhandlingsrummet och i korridorerna: vissa vill gå framåt, andra håller hårt i det förgångna, utifrån ideologi.

Årets agenda är diger. Olika kommittéer diskuterar ämnen som omställning från informell till formell sektor, biologiska risker och så klart budget och program för de kommande åren. En särskild resolution om Myanmar, förändringar i sjöfartskonventionen, och situationen i Belarus och Palestina står också på schemat. Självklart är även den viktiga kommittén som diskuterar 24 olika länder som alla har misslyckats i att implementera och följa sina åtaganden utifrån ratificerade konventioner.

Det är dock plattformsekonomin som står i centrum för årets standardsättande diskussion. Hur ska den egentligen regleras på global nivå? Medan vi brottas med frågorna i förhandlingsrummen, plingar nyhetsflasharna till i mobilen. Från EU kommer beskedet att Delivery Hero och Glovo deltagit i kartellverksamhet – böter på 3,5 miljarder kronor. Från Norge rapporterar NRK om rumänska kriminella som organiserar Foodora- och Wolt-bud i slitna bilar. Ytterligare en flash dyker upp: Högsta domstolen avslår Wolts begäran om prövning – därför slås kammarrättens dom fast: de är arbetsmiljöansvariga för sina bud, vilket i sin tur betyder att de är att ses som arbetsgivare.

Vart vi är på väg i kommittén om plattformsekonomin? Det återstår att se. Hittills har vi enats om att det ska bli en konvention, understödd av en rekommendation. Men det går långsamt – de första sju punkterna i ILO-kontorets förslag har tagit åtta dagar att förhandla. Totalt består konventionsförslaget av 42 punkter. Sjunde punkten är fortfarande inte i hamn. Visst, förhandlingarna fortsätter nästa år, men att lägga så mycket tid på så få punkter är knappast godkänt. Med tanke på USA:s hållning och deras samarbete med arbetsgivarsidan är det kanske inte så konstigt att konstruktiva förslag drar ut på tiden.

Utöver kommittéarbetet, så får delegaterna varje år möjligheten att under ILC tala i plenum. Varje år känns det lika nervöst. Vid ett tillfälle uttryckte jag att jag gärna skulle slippa. En klok kollega påminde mig då om det viktiga i uppdraget: ”Du har möjligheten att tala för alla arbetstagare som inte har en röst.” Så rätt och så klokt. Jag skäms över att ha tänkt tanken på att slippa.

Utifrån ILO:s generaldirektörs rapport Jobs, rights and growth: reinforcing the connection så löd årets tal som följer:

President, Director-General, Distinguished Delegates,

On behalf of Swedish trade union confederations—LO; TCO and Saco— I’m honoured to address this Conference at a time when the principles of the ILO are more vital than ever. Together, our organisations represent a broad spectrum of workers in Sweden—from industry and the public sector to academic and professional fields— and our shared commitment is to defend democracy, human rights, and decent work for all.

And here I want to be very clear: human rights include the rights of LGBTQI individuals. These rights encompass non-discrimination, equal dignity and equal rights. And being human rights, they are not negotiable.

When autocracies around the world wilfully are shrinking our democratic space, this commitment is more necessary than ever.

We welcome the Director-General’s report, which affirms what our organisations have long maintained: that economic and social progress are inseparable. As the report stresses, growth cannot be sustainable unless it is based on respect for fundamental labour rights, quality employment, and inclusive institutions – prerequisites for sustainable development.

We are concerned by increasing global inequality, the shrinking of democratic space, and the erosion of collective bargaining rights—even in advanced economies. The Director General’s  report warns against a “fragmented multilateralism” that undermines our capacity to address global challenges. In this context, the ILO’s role as a standard-setting body and tripartite forum is more critical than ever.

Collective bargaining has been proven to be a pillar of democratic societies and a driver for sustainability. However, the system of social dialogue and collective bargaining is being challenged and undermined. The refusal by multinational corporations to engage in collective bargaining, such as the recent case involving Tesla in Sweden, is a worrying development and must be addressed seriously. As the Director-General rightly puts it, “freedom of association and collective bargaining are not constraints on growth—they are enablers of it.”

In statements to previous Conferences, we have emphasized the need for Sweden to lead by example in upholding international labour standards. We renew our call to the Swedish government to ratify ILO Convention No. 190, and to maintain a strong commitment to international development cooperation, including through adequate funding for the ILO’s technical programmes.

Distinguished delegates, this Conference must serve not only as a forum for reflection but as a platform for recommitment—to the values of the ILO, to multilateralism, to social dialogue and to protection of workers.

Let us recall the Director-General’s words: “Jobs, rights, and growth are not sequential objectives, but simultaneous and mutually reinforcing goals.”

Sweden’s trade union movement——stands united in its pledge to defend these principles and to work together with our international partners to build a more just, democratic, and resilient world of work. Remember that work is not a commodity. Workers under attack in countries like Belarus or Myanmar, etc need our firm support to be able to enjoy freedom of association and collective bargaining.

LO and TCO also wish to express our deep appreciation for the ILO’s continued reporting on the situation of workers in the occupied Arab territories. The 2025 report paints a bleak but necessary picture: the Gaza Strip’s economy has collapsed, with 96% of workers earning below the national minimum wage. These are not mere statistics. They are human lives under unbearable stress.

The report documents how, even before the war, working conditions for Palestinians—especially women—were dire. Now, as the report states, “the situation has deteriorated to the point where livelihoods are entirely dependent on humanitarian aid.”

LO and TCO joins the ILO in calling for the protection of workers’ rights in line with international humanitarian and labour standards. We urge Member States to support the ILO’s efforts to maintain technical cooperation with Palestinian institutions and to facilitate reconstruction with decent work at its core.

We reaffirm our support to international forces that tirelessly continue to work for a lasting and peaceful solution, in which Israel and Palestine live side by side in peace and security.

Thank you

Talet går att se i efterhand, om någon skulle vara intresserad av att se det framföras.