Gröna jobb ska ha rimliga arbetsvillkor och övergången till en grön ekonomi ska betalas rättvist. Det enades såväl världens regeringar som arbetstagar- och arbetsgivarrepresentanter om på årets ILO-konferens som nu är på väg att avslutas.
I år hade en särskild arbetsgrupp fått i uppgift att behandla en rapport om Gröna jobb och hållbar utveckling. Klimatproblemen och de ekologiska hållbarhetsfrågorna är många och arbetslivets villkor står i centrum för flera av de utmaningar vi har framför oss.
ILO:s främsta fokus är inte ekologiska hållbarhetsfrågor utan bildades för att främja social rättvisa och humana arbetsvillkor. Att frågan om hållbar utveckling nu får en så framträdande roll inom organisationen beror på att också arbetslivet och arbetsvillkoren kommer att försämras om vi inte anpassar våra samhällen och ekonomier till de ekologiska hållbarhetskraven.
Inställningen som präglar ILOs arbete med gröna jobb utgår dels från insikten att vårt nuvarande sätt att producera och konsumera inte är hållbart; fortsätter vi som vanligt kommer såväl våra levnads- som arbetsvillkor att försämras, dels från det faktum att också en omställning kommer att kosta och att vissa människor befinner sig i verksamheter där omställningen blir större och kostnaderna i det korta perspektivet högre. Konsekvenserna av att avstå från en grön omställning drabbar dock alla så kostnaderna för omställningen måste delas rättvist.
I praktiken handlar det om att utveckla brascher och jobb som möjliggör omställningen men också om att göra befintliga jobb gröna. Att det ska vara jobb med rimliga villkor underströks noggrant, inte minst av utvecklingsländerna. Det går inte endast att fokusera på huruvida jobben leder till en hållbar utveckling. I utvecklingsländerna försörjer sig många människor på arbeten som kan kallas gröna eftersom de har minimal påverkan på klimat och miljö. Tyvärr är detta ofta jobb i den informella sektorn vilket gör att arbetsvillkoren är undermåliga och inkomsten minimal. Det är av uppenbara skäl inte en hållbar situation.
ILO pekar på en färdriktning som regeringar, arbetstagar- och arbetsgivarrepresentanter i de 185 medlemsländerna nu har ställt sig bakom. Ett stort ansvar för att nå målet om en grön ekonomi vilar dock på de enskilda länderna. Eftersom hoten mot en hållbar utveckling skiljer sig så mycket åt mellan länderna bör detaljerna lösas genom nationellt trepartssamarbete (stat, arbetstagare och arbetsgivare). Varje land uppmanas därför att genom trepartssamarbete utforma strategier som bäst löser de utmaningar de själva står inför när det gäller att skapa en hållbar utveckling genom anständiga och gröna jobb. Stafettpinnen har med andra ord överlämnats till alla ILO-delegater för att fortsätta arbetet på hemmaplan.
