Åren 2018 och 2019 kommer att gå till arbetsmiljöhistorien som de två åren då Europeiska arbetsmiljöbyrån samordnade sig för att nå ut med vilka kemikaliska risker arbetare utsätts för och vad det kan leda till.
Den stora frågan är dock: gör det någon nytta? Sker det någon förändring? Tar beslutsfattare och arbetsgivare hänsyn till riskerna som anställda utsätter sig för dagligdags på sina arbetsplatser runt om i Europa? Så pass mycket hänsyn att det går före besparingar och vinstmaximering? Eller så pass mycket att det faktiskt går ut regleringsbrev om att sänka gränsvärden för att minimera riskerna för sjukdomar i exempelvis andningsorgan såsom kol eller cancer?
I Tidningen Arbetet, nr 18, berättar IF Metalls expert på kemiska risker: Conny Lundberg, om den tickande bomben kvartsdamm som förekommer i luften på många av industrins och byggsektorns arbetsplatser. Några exempel: kvartsdamm kan ge upphov till kol, silikos, lungcancer, njurskador och hjärt- och kärlsjukdomar. Kadmium kan förekomma i färgpigment, finns även i batteritillverkning och kan även finnas i gödsel och påverkar njurar, lungor och skelett. Bisfenol A återfinns i termopapper som används i kvittorullar och riskerar att påverka möjligheten att få barn för kassapersonalen. Listan kan göras lång och påverkar många av LO:s medlemmar på den svenska arbetsmarknaden.
Den 21 maj kunde vi läsa ytterligare ett reportage i Arbetarskydd om hur forskare, med mångårig erfarenhet av forskning inom arbetsmiljö och medicin, varnar för de risker som arbetare utsätter sig för varje dag på sin arbetsplats där kemikalier förekommer. Hur dessa forskare ser att de gränsvärden som tillämpas i Arbetsmiljöverkets författningssamling om hygieniska gränsvärden riskerar att leda till att så många som 3,2 arbetstagare av 100 riskerar att drabbas av cancer p g a exponering av ex kvartsdamm, tvärtemot den tumregel gällande gränsvärden i EU som säger att en ”acceptabel” risk är att 4 av 100 000 drabbas av cancer.
Även om Carcinogen- och mutagendirektivet, som antogs 2004 och som reglerar hur farliga kemikalier får användas i arbetslivet inom EU, har reviderats tre gånger under den senaste mandatperioden så anser både forskare och arbetsmiljöexperter att det inte är tillräckligt. Gränsvärdena är fortfarande för höga och riskerna för sjukdom likaså!
Utöver människors lidande i de sjukdomar som kemikalier på arbetsplatsen kan orsaka, så återfinns även problemet med att få sjukdomarna godkända som arbetsrelaterade och därmed godkända för ersättning. Det kan ta upp till 30 år innan sjukdomen upptäcks och då kanske den drabbade inte arbetar kvar där orsaken till sjukdomen uppstod. Att då bevisa ett orsakssamband med de kemikalier som man en gång utsattes för är inte det enklaste. Det gäller dessutom att man minns alla medel man har hanterat eller om man utsatts för exempelvis kvartsdamm. Därför är det viktigt att alltid tillämpa försiktighetsprincipen, framförallt då nya rön ständigt dyker upp! Som om inte det vore nog så har vi även problemet med en osäker sjukförsäkring om sjukdomen kräver sjukskrivning mer än 180 dagar. Kollegan Kjell Rautio reder i sina blogginlägg ut (bl. a här) vad som behövs för att vi ska få en rättssäker sjukförsäkring som utgår från att man är försäkrad i befintligt skick!
Det är uppenbart att en kvalitativ företagshälsovård och regelbundna hälsokontroller är avgörande för att upptäcka sjukdom i ett tidigt skede, men även för att på så sätt ha ett ”kvitto” på att du är frisk vid anställningens början och då lättare kunna påvisa orsakssamband ifall att sjukdom senare uppstår.
Oavsett om du arbetar inom vården, byggbranschen, industrin eller vilken bransch som helst så ska du inte behöva utsättas för risken att bli sjuk av ditt arbete. Än mindre drabbas av en dödlig sjukdom. Att dö på grund av jobbet kan aldrig bli acceptabelt! Jag har sagt det förut och säger det igen: nolltolerans är det enda som gäller!
Jag saknar kommentarer kring sjukförsäkring och då tänker jag på arbetsskadeförsäkringen som är försummad och bortglömd. Men inte för alla dem som har arbetsskador och inte får ut vad arbetsskadeförsäkringen stipulerar i form av livränta och arbetsskadeersättning. Många och jag med dem kommer att få ett liv som fattigpensionär när vi kommer till ålderspensionen. Man har en en ersättning på garantipensionsnivå och den erbjuder endast 8100 kronor efter skatt och utan livränta står man utanför samhället i alla bemärkelser.
Denna försäkring är helt bortglömd av våra företrädare! Hur kommer detta sig? Företrädarna har ju varit med och tagit fram denna försäkring som blir styvmoderligt behandlad?
Vi som har arbetsskador och får garantipension känner oss inte sedda i denna fråga. När skall våra försäkringar börja ge/gälla oss? Som det är nu finns ingen juridisk möjlighet eller ens att få advokater att företräda alla so blir skadade eller sjuka av sitt arbete.
Hej Tobias,
Vad gäller de frågor som rör försäkringar och då specifikt sjukförsäkringar så har min kollega Kjell Rautio bloggat flitigt om det här på LO-bloggen. Vad gäller pension och arbetsskadeförsäkringar så skriver kollegan Renée Andersson om det. De är LO:s specialister i frågorna och samordnar LO-förbundens arbete med att påverka för bättre och tryggare försäkringar för LO:s medlemmar.
Med vänlig hälsning,
Cyrene Martinsson Waern