Idag har ett litet hopp tänts för arbetsmiljöfrågorna! I morgonens Ekot kunde vi äntligen höra Ylva Johansson komma med information om vad som har hänt med Kurt Erikssons utredning om RSO:s utökade tillträde till arbetsplatserna på svensk arbetsmarknad. Nu ska nämligen ett lagförslag tas fram till hösten, ett förslag till en förändring som man ser behövs för att kunna möta dagens arbetsmiljöproblem. Förslaget innebär att regionala skyddsombud förväntas kunna få tillträde till arbetsplatser där kollektivavtal finns även om inga medlemmar finns för närvarande. Arbetsmarknadsministern nämner också de problem med utländska företag inom byggbranschen som med lagförslaget skulle kunna ge regionala skyddsombuden tillträde för att säkerställa arbetsmiljön för arbetstagarna.
Hoppet om en bättre arbetsmiljö, som tänds med detta förslag, är ett hopp som Svenskt Näringsliv gärna skulle vilja kväsa i sin linda genom sina antifackliga åsikter! I samma inslag i Ekot hörs nämligen Svenskt Näringslivs representant säga att ”frågan är för viktig för att lämnas över till facket”. För viktig att lämnas över till facket? Hur många arbetare dog det på arbetsplatserna förra året? Förra året dog 58 arbetstagare (varav 8 stycken inte ingår i den officiella statistiken då de drabbade inte ingår i den svenska arbetskraften) och fram till den 5 juni i år är siffran redan uppe i 29 arbetstagare. (Arbetsmiljöverkets statistik)
Vare sig arbetstagarna är med i facket eller inte är det framför allt deras liv och hälsa det handlar om och då är det självklart att det ska vara de som företräder arbetstagarnas intressen som ska vara garanten för alla arbetstagares hälsa, säkerhet och hållbara arbetsliv – hela livet.
Svenskt Näringsliv använder som argument att den regionala skyddsverksamheten inte är utvärderad och att man inte vet om den gör att arbetsmiljöarbetet blir bättre. Detta är något som görs varje år i en redovisning från alla förbund med regionala skyddsombud, sammanställt av centralorganisationerna som sedan skickas till Arbetsmiljöverket. De skickar i sin tur redovisningarna vidare till arbetsmarknadsdepartementet, oavsett regering. Kanske är något för Svenskt Näringsliv att ta del av?
Gör regionala skyddsombudsverksamheten arbetsmiljöarbetet bättre? Det är bara att se till Arbetsmiljöverkets statistik över inspektioner där skyddsombud och regionala skyddsombud har medverkat till att inspektioner har genomförts, bl. a genom att enligt arbetsmiljölagens 6 kap. 6 a § begära förelägganden eller förbud mot företag där bristerna har varit mycket allvarliga eller möjligheten att lägga skyddsstopp enligt 6 kap. 7 § vid omedelbar och allvarlig fara för liv, som är en viktig insats för att stoppa att fler olyckor sker och där skyddsombuden och de regionala skyddsombuden är pusselbiten som gör skillnad mellan liv och död.
Utöver de 110 miljoner som staten betalar i bidrag till verksamheten så lägger förbunden in en stor egeninsats för att verksamheten ska kunna utföras, då bidraget inte räcker för att täcka alla utgifter; företag som ska besökas är många, utbildning i förändringar i gällande föreskrifter och lagstiftning behöver ständigt genomföras etc. LO:s medlemmar vittnar alltför ofta om företag där arbetsgivarparten inte har kunskap om rådande lagstiftning inom arbetsmiljöområdet.
Möjligheten att utse regionala skyddsombud infördes redan 1949. Många är de historier som vittnar om hur regionala skyddsombud upptäckt oegentligheter på arbetsplatser som kunde ha medfört allvarliga olyckor, avsaknad av skyddsutrustning, kemikalier som används på helt felaktiga sätt etc. Med tanke på den förändring som skett på svenska arbetsmarknaden sedan dess, där det idag finns företag som bryter mot arbetsmiljöreglerna för att få konkurrensfördelar, så ser LO ett stort behov av utökat tillträde för regionala skyddsombud. De företag som ignorerar svensk arbetsmiljölagstiftning genom att bl. a dra ned på kostnader för arbetsmiljön riskerar arbetstagarnas hälsa och konkurrerar dessutom ut de seriösa företagen. Det torde ju ligga även i Svenskt Näringslivs intresse!
I takt med att vår arbetsmarknad förändras och att bl. a. arbetstagarbegreppet förändras genom exempelvis egenanställning, långa entreprenörskedjor och underbudskonkurrens som gör gränsen mellan arbetstagare och uppdragsgivare alltmer diffus, krävs stor kunskap om arbetsmiljöfrågorna. Sedan möjligheten att få statsbidrag för att utbilda skyddsombud och arbetsgivare partsgemensamt togs bort så har fackförbunden stått för merparten av utbildningskostnaderna, ibland gemensamt med arbetsgivare men lika ofta har facken fått stå för hela kostnaden. Att då komma och påstå att frågan är för viktig för att lämna över den till facken känns mycket märklig! Att dessutom komma med förslaget om att statsbidraget ska gå till oberoende arbetsmiljörådgivare, när pengarna i dagsläget inte räcker till att besöka de företag där facken har kollektivavtal och medlemmar, så blir ju följdfrågan: hur ska då pengarna räcka till för att oberoende arbetsmiljörådgivare ska kunna besöka alla Sveriges företag? Eller tänker Svenskt Näringsliv kanske pytsa in resterande insats för att täcka helheten? Hur lång tid ska det ta innan dessa är utbildade och redo för verksamhet? Hur många ska dö eller skadas på våra arbetsplatser till dess? Låt istället regionala skyddsombuden få rätt förutsättningar för att verka för alla arbetstagares hälsa och säkerhet!
