Till lo.se Sök Meny
Tack Daniel, men…

Tack Daniel, men…

Jag är fortfarande lite omskakad över den uppmärksamhet och de lovord Daniel Suhonen gav mig på Aftonbladets ledarsida i helgen. Som facklig utredare är jag ju inte van att uppmärksammas på det sättet. Jag är också överväldigad över de snälla ord som sagts om mig på Facebook och twitter. Har jag inte sagt det tydligt tidigare gör jag det nu: tack alla vänner som jag känt och känner och tack Daniel för ditt beröm.

Samtidigt är det ändå några saker som skaver i mig sedan lördagens artikel i Aftonbladet (läs den här). Kanske tycker någon det är ofint att inte bara tacka och ta emot. Och visst är jag glad över erkännandet och lovorden. Ändå är det alltså något som pockar på och vill ut.

Det handlar framför allt om sådant som rör min yrkesroll som utredare. Ibland kan det vara svårt att skilja på yrkesrollen och privatpersonen – mellan den man är och det man arbetar med. Men jag tror ändå att det är viktigt att försöka göra det. Det brukar ibland kallas för integritet. Betraktar jag det hela med mina ”utredarglasögon” är det mycket som kan sägas. Naturligtvis. Men jag ska här koncentrera mig på tre aspekter. Det handlar om tre saker som jag oroar mig för osynliggörs i debatten.

Det första har med könsmakt att göra. LO är landets största feministiska organisation. Feminismen finns inskriven i stadgarna. Jag är stolt över att LOs tre främsta företrädare är kvinnor: Susanna Gideonsson, Therese Guovelin och Lisa Bengtsson. Jag jobbar också på en avdelning där majoriteten av utredarna och ombudsmännen är kvinnor. De är kompetenta och yrkesskickliga. Jag har lärt mig oerhört mycket av mina kollegor. Inte minst av mina kvinnliga kollegor. Det beröm jag får som utredare borde också träffa dem. När någon uppmärksammar mig på det sätt som skedde i lördags känner jag att detta är viktigt att säga. Ytterst handlar ju könsmakt just om detta – vem som belönas, beröms, syns och bekräftas.

Könsaspekten är viktig också för att dem som drabbats och drabbas hårdast av de orimligt strama sjukreglerna ofta är kvinnor, många av dem arbetarkvinnor som till låg lön sliter i fysiskt och psykiskt påfrestande arbeten. Sjukförsäkringsfrågan hänger alltså intimt samman med både klassperspektiv och könsmakt. Det går inte att diskutera sjukförsäkringsfrågan utan att se detta. Åtminstone inte om man kallar sig både feminist och socialist, vilket jag gör.

Det andra handlar också om makt och osynliggörande. När socialdemokratin nu äntligen ”tar sjukförsäkringsfrågan på allvar” är det viktigt att minnas att man inte alltid gjort det. För inte så länge sedan försökte s-regeringen via regleringsbrev påverka Försäkringskassan genom att ge myndigheten ett siffersatt mål om att pressa ner det så kallade sjukpenningtalet. För detta fick man berättigad och skarp kritik bland annat från LO (läs denna analys).

Min dåvarande chef och den högst ansvarige för sjukförsäkringsfrågan på LO, Torbjörn Johansson, kallade detta för ”en spark i magen på svenska arbetare”. S-regeringens så kallade 9.0-mål förstärkte de systemfel som byggdes in i sjukförsäkringen av alliansregeringen år 2008. I en blogg från mars i år, efter ett reportage i SVTs Uppdrag Granskning, försökte jag bena upp denna problematik (läs mer här). Socialdemokraterna har onekligen kvar en självkritisk resa att göra om partiet ska lyckas återvinna sitt förtroende i sjukförsäkringsfrågan, inte minst hos dem som arbetar i LO-yrken. Tror jag.

Det tredje handlar om att de steg i rätt riktning som nu tas har drivits fram av många. Den omsvängning som nu sker i sjukförsäkringsfrågan är ett uttryck för ett kollektivt påverkansarbete i ordets bästa bemärkelse. Ett ensidigt fokus på mig som person leder därför analysen helt fel. Jag tänker på alla vänner och kamrater i arbetarrörelsen som tryckt på, skrivit debattartiklar och pressat de politiskt ansvariga under alla år jag jobbat som utredare. Det handlar om människor inom LO-förbunden men också inom tjänstemanna- och akademikerrörelsen. Det handlar om den juridiska kompetens som finns på LO-TCO Rättskydd och som kom till uttryck i den offentliga utredning som Claes Jansson ledde.

Men jag tänker också på alla de drabbade och deras organisationer, exempelvis Lisbeth Lippe Forsberg och Solrosuppropet. Det arbete de gjort är ovärderligt, inte minst med tanke på att många av dem samtidigt kämpar med allvarliga sjukdomar. Jag tänker på Vänsterpartiet och Ulla Andersson och Ida Gabrielsson som drivit och driver budgetkrav, som stämmer väl överens med det LO står för. Jag tänker på alla de läkare, som i likhet med exempelvis Margaretha Lööf-Johanson tar sin yrkesetik på allvar och påtalar orimligheten i alla de timmar de tvingas lägga ner på att skriva detaljerade läkarintyg och kommunicera med Försäkringskassan. Jag tänker på de forskare (exempelvis Björn Johnson och Niklas Altermark) som envist i samhällsdebatten lyft fram fakta och gjort välgrundade analyser, även om det på sina håll varit både smärtsamt och svårt att ta in dem.

Många, många fler borde naturligtvis nämnas och äras. Jag hoppas innerligt att den omsvängning inom socialdemokratin, som Daniel Suhonens artikel i Aftonbladet är ett uttryck för, innebär att de tre aspekter jag nämnt i denna blogg uppmärksammas mer i debatten. Blir det så förtjänar Daniel Suhonen ännu ett tack från mig. Mycket mer kan naturligtvis sägas. Fortfarande finns dessutom mycket kvar att göra innan vi har en trygg sjukförsäkring (läs mer här). Kampen går vidare!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

9 svar på ”Tack Daniel, men…”

  1. Eva nyzell skriver:

    Tacksam över allas engagemang. Tack till alla berörda❤

  2. Bo Jonsson skriver:

    Mycket fint tänkt och skrivet av dig, jag är också från Kiruna och det var alltid vänster även om jag säkerligen är mer än dubbelt så gammal som du. För ett antal år sedan reagerade jag själv just på att Magdalena sade något om att man lyckats med att hålla sjukskrivningen nere. Det är givetvis en teknokratisk syn på saken, men föga empatisk, för det är inte bara fuskare om ens det FK skrivit ut. På min tid även om det nu börjar bli 50 år sedan var det ett synsätt som hörde hemma hos borgerligheten. Och visst fanns det de som utnyttade sjukförsäkringen och a-kassan. Läkare gjorde sociala bedömningar, t.ex. det fanns ingen rimlig möjlighet för en kvinnlig patient i högre ålder varje dag resa lång väg till ett jobb hon kunde ta varfrån hon bodde. Det fanns andra anledningar också. Men då ska man ta en öppen diskussion i fackliga och andra medborgerliga organisationer om hur man ska hantera detta och speciella fall kan vara omöjliga att lösa på annat sätt än just genom sjukpenningen o.s.v. och inte socialbidrag. Oftast på min tid grymtade man om det man trodde sig veta att det var fusk på något sätt, men gjorde inget åt det för personen var känd av någon i umgänget och man ville inte dra enskilda fall till allmän diskussion, men undra gjorde man och det kunda ha effekt på rätt sätt. Numer är tonen så aggressiv att det är nog inte så lätt att diskutera saker och ting öppet om än principiellt bara. Men man borde nog ta en stund kring ord som solidaritet och ansvar. Men det gäller i så fall först och främst bonusdirektörer som stoppar skattepengar direkt i fickan.

  3. Millis skriver:

    Applåder för alla ni som kämpar för oss sjuka!

    Det saknas fortfarande säkerhet och rättvisa för dem som vid arbetslöshet väljer att omskola sig istället för att stämpla.

    Idag straffas vi vid allvarlig sjukdom som cancer.

    Det tjatas om att man vid arbetslöshet ska försöka att anpassa sig till arbetsmarknaden och omskola sig utifrån behov.

    Blir du sedan under studier allvarligt sjuk,
    som jag i cancer (den aggressivaste som kräver omedelbara tuffa och långtgående insatser),
    så sviker regelverk (Socialförsäkringslagen), Försäkringskassan och Förvaltningsrätten dig på det mest oetiska och ohumana sätt.

    Vem kunde tro att cancersjuka i min situation hänvisas till svält och bostadslöshet om du inte själv hittar en ekonomisk lösning mitt under tuff cancerbehandling.

    I min situation som studerade vid cancerbesked, så bestämde FK, och Förvaltningsrätten biföll,
    att jag skulle ses som arbetslös
    och få lägsta och sämsta sjukpenningen.
    Och då har jag ARBETAT och BETALAT skatt i 30 ÅR.

    Jag är tvungen att gå igenom min behandlingsplan annars dör jag i cancer.
    Om jag dör kommer jag aldrig mer tillbaka till arbetsmarknaden.

    Men FK och Förvaltningsrätten tyckte inte att jag under drygt 1 års tid skulle ha mer i sjukpenning än att det nästan räcker till hyra och räkningar.
    Sjukpenningen, efter att ha betalat skatt i 30 år, räcker inte till mat, mediciner, läkarkostnader och andra nödvändigt förnödenheter.

    SÅ BEHANDLAS AMBITIÖSA CANCERSJUKA IDAG⚠️

    Jag har skrivit till Socialförsäkringsskottet om detta, jag har skrivit Ardalan och flera politiker om detta.

    INGEN HAR SVARAT MIG❗️

  4. Kristian Hermansson skriver:

    Mycket bra skrivet!!

  5. Gunnar Eriksson skriver:

    Snyggt! Mycket väl formulerat.

  6. Anette skriver:

    Jag tycker att det är bra att dessa frågor tas upp, om sjukförsäkringen.
    De allra flesta vill arbeta och försörja sig själva. Men, vem som helst kan bli sjuk eller råka ut för en olycka, som gör att det kan dröja innan man kan återgå i arbete. Rehabilitering tar tid, rätt ofta, både om du är sjuk eller skadad, väntar på operation etc . Eller i värsta fall blir du inte rehabiliterad…
    En annan sak, som är så konstigt. , är att din läkare bedömer arbetsförmågan., vid längre sjukdom. Denne är specialist inom sitt område och kan berätta status osv och det borde Försäkringskassan gå på. Om man liknar det med hur myndigheter gjort nu under covid,. Regeringen har inte tagit beslut före de konsulterat specialister, som folkhälsomyndigheten, läkare och specialister mm.
    Vill avsluta att säga bra jobbat och hoppas verkligen på förändring, med dessa frågor!

  7. Ingegerd Bäcksholm skriver:

    Ditt arbete och din kompetens och integritet är outstanding. Tusen tack för såväl den du är och ditt envetna arbete.

    Ingegerd Bäcksholm

  8. Eric Sundström skriver:

    Fina och kloka reflektioner Kjell! Som så ofta.

  9. Catharina skriver:

    Tack för din kamp och stöd för oss sjuka❣

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading