Global kamp för fackliga rättigheter

Medan vi väntar på att årets siffror från ITUC’s Global Right Index (GRI) ska publiceras, nås vi av nyheter från Honduras att 11 personer har mördats, varav fyra stycken fackliga ledare. Vi vet att i många länder är det ett livsfarligt uppdrag att engagera sig för arbetstagarnas rättigheter. Från 2022 års index ser vi att Honduras låg 5 på listan över de värsta länderna att engagera sig fackligt i, då inga garantier för fackliga rättigheter över huvud taget fanns.

Totalt granskades 149 länder som sedan bedöms utifrån 97 kriterier, med utgångspunkt från rättspraxis och International Labour Organizations konventioner. Global Rights Index redovisar överträdelser av arbetstagares rättigheter enligt en femgradig skala från 1 till 5+, där 1 är bäst. Global Rights Index 2023 med sökbar data finns på www.globalrightsindex.org. Statistiken publiceras löpande på flera språk på ITUC Survey of violations of trade union rights (ituc-csi.org)

Att läsa de årliga rapporterna om globala fackliga rättigheter kan jämföras med Voltaires Candide och hans resa genom de franska kolonierna i Latinamerika. Då pratar vi 1700-tal och slavar som utnyttjades å det grövsta, som stympades vid rymningsförsök och där det konstateras att det är priset som betalades för att vi européer skulle få tillgång till socker. I nutid är det modernt slaveri som gäller, d v s människor utnyttjas fortfarande å det grövsta, men döljs under former som inte alltid är synlig för blotta ögat. Därför är insatserna som görs på hemmaplan mot arbetslivskriminalitet så viktig, men insatser för att verka för bättre arbetsvillkor måste göras globalt.

I dagens Honduras mördas alltså fackliga företrädare av den enkla anledningen att de företräder arbetares rättigheter gentemot arbetsgivare, rättigheter som Honduras regeringen har skrivit under på, genom sitt medlemskap i ILO, ska gälla alla arbetstagare i landet. Både konvention 87 (föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten) och konvention 98 (tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten) är ratificerade av Honduras redan 1956 och ska därmed vara implementerad i nationell lagstiftning. Tre fall av klagomål gällande Honduras har inkommit till ILO, de flesta handlar om brott mot rätten att fritt organisera sig.

I årets Global Right Index så sticker Guatemala ut som ett av de 10 värsta länderna att engagera sig fackligt i, tillsammans med Ecuador. Ecuador, som under flertalet år omnämns i ILO:s tillämpningskommitté (den kommitté som kontrollerar att ratificerade konventioner och de s.k. kärnkonventionerna följs) utifrån deras ständigt bristande efterlevnad av kraven i konvention 87. Vad gäller Guatemala så löd förra årets uttalande från tillämpningskommittén som följer: “Regeringen uppmanas att utan dröjsmål, i samverkan med sociala parter, utreda alla handlingar och hot om våld mot fackliga ledare och medlemmar i syfte att identifiera och förstå de grundläggande orsakerna till våldet, ta hänsyn till deras fackliga verksamhet som motiv, fastställa ansvar och straffa förövarna samt ge ett snabbt och effektivt skydd till alla fackliga ledare och medlemmar som hotas”.

Vidare på listan över de länder som det är farligt att engagera sig för arbetstagares rättigheter finns länder som Myanmar, Bangladesh, Filippinerna, Eswatini, Egypten, Belarus, Turkiet och Tunisien.

Ett exempel på vad som hänt i Tunisien: President Kais Said tvingade Europafackets generalsekreterare Esther Lynch att lämna landet den 19 februari. Därefter vidtar regeringen med president Kais Saied i spetsen, åtgärder för att förneka de tunisiska arbetstagarna deras legitima rätt till internationellt stöd och solidaritet. Vid en tidpunkt då Tunisien är i akut behov av det internationella samfundets stöd för att övervinna krisen, försöker regeringen stänga det globala samarbetet med landets fackföreningsrörelse.

_{Bilden lånad från ITUC:s hemsida}

Under perioden 2022-2023 mördades 19 fackliga företrädare och 86 dödsfall skedde bland arbetstagare som strejkade eller protesterade i 8 länder: Brasilien, Colombia, Ecuador, El Salvador, Eswatini, Guatemala, Peru och Sierra Leone. Bara i Colombia så mördades 15 fackliga företrädare mellan april och oktober.

Det märks generellt en ökande polisbrutalitet vid protester och demonstrationer, organiserat av fackliga organisationer som protesterar mot ökade levnadskostnader, även i länder och regioner där man vanligtvis inte utsätts för polisvåld. Medborgerliga friheter minskar och rätten till fredliga sammankomster är under attack.

Föga förvånande har de alla varit uppe för diskussion för sina brott mot mänskliga rättigheter vid ILO:s arbetskonferens och det här året kan Belarus nämnas lite extra där jag bara kan återupprepa vad jag skrev i mitt förra blogginlägg:

Länderna som bryter mot ILO:s grundvalar är tyvärr många. Det märks tydligt när frågan om Belarus dyker upp, som under ILO:s artikel 33 avkrävs åtgärder för att säkerställa att de följer granskningskommissionens rekommendationer. Artikel 33 innebär att ILO:s styrande organ kan be arbetskonferensen att vidta åtgärder som man anser klokt mot ett land som inte följt granskningskommissionens rekommendationer. Detta har skett i Belarus fall under 20 år. Tilläggas kan att artikel 33 anses vara en sista utväg att ta till när ett medlemsland vägrar att följa det de åtagit sig att göra genom sitt medlemskap. Det användes för första gången mot Myanmar år 2000. Detta är andra gången instrumentet används i organisationens 104-åriga historia.

Dessa länder beter sig som om ett fackligt engagemang vore att likställa med att vara kriminell eller att ägna sig åt terrorism. Att stå upp för fackliga rättigheter är inte att vara kriminell eller terrorist, det är att ta vara på och säkerställa att mänskliga rättigheter följs.

Följande går att utläsa från 2023 års Global Right Index:

• Arbetstagare utsattes för våld i 44 länder.
• Fackligt aktiva dödades i 8 länder.
• Arbetstagare greps eller häktades i 69 länder.
• 77 % av länderna i rapporten förbjöd arbetstagare att gå med i facket. 
• 87 % av länderna har inskränkt strejkrätten. Arbetstagare i Kanada, Togo, Iran, Kambodja och Spanien riskerade åtal eller uppsägning efter sitt beslut att strejka.
• 42 % av länderna begränsade yttrande- och organisationsfriheten

Det blir extra tydligt hur viktigt det är med global solidaritet när vi ser på arbetstagares villkor på arbetsmarknaden ur detta perspektiv. Om dina villkor är urusla och du vill engagera dig fackligt för att förbättra både för dig och dina kollegor, så görs det med risk för livet i flertalet länder.

Vill du få en sammanfattning av årets Global Right Index så hittar du det här hos Union to Union alternativt här. Är du intresserad av att delta på seminariet som sänds idag, den 30 juni kl. 14:00, så går det att anmäla sig via länken längst ned på denna sida.

Med ovanstående analys tydliggjord med statistik, så är det helt oförsvarligt av vår regering att skära ned på det bistånd som kan stärka våra internationella fackliga kollegors kamp för bättre villkor för arbetstagare. Läs här vad LOs Internationella chef, Oscar Ernerot, skriver. När världen står i brand och människor utnyttjas å det grövsta kan inte vår solidaritet minska, tvärtom, den måste öka. För LOs internationella enhet är facklig solidaritet en prioriterad fråga.