Gungar vi på en gunghäst eller spränger vi fram på ett ädelt fullblod när det gäller arbetsmiljöarbetet?
När det spanska ordförandeskapet i EU inleds, så är fokuset på arbetsmiljö tydligt. De startar med en konferens om psykisk ohälsa och prekära anställningsförhållanden. Psykisk ohälsa orsakat av arbetet är ett välbehövt fokus som har legat med som ett raster inom forskningen de senaste 50 åren. Arbetets organisering och dess konsekvenser på psykisk ohälsa syns tydligt inom exempelvis sektorer som hälsa- och sjukvård, där nedskärning på nedskärning drabbat de anställda, låga löner är ett faktum tillsammans med alltför hög arbetsbelastning. Inte bara inom EU är detta ett faktum, utan även här hemmavid.
Trots pandemins ljus på problemet står nu regioner inför nya sparbeting. Ett tydligt exempel är bland andra Region Örebro som ska spara 414 miljoner, trots att personalen gick på knäna under pandemin. Ett annat exempel är Region Stockholm med ett budgetunderskott på 1,7 miljarder för 2024. Konsekvenserna för personalen inom hälso- och sjukvård är utbrändhet, PTSD-symptom efter Covid-19 med den enorma arbetsbelastningen, oro, depression och stress. Enligt Pierre Bérastégui på ETUI (European Trade Union Institute) visar forskning att om en sjuksköterska får en extra patient så ökar risken för utbrändhet med 7 %. Flera yrkeskategorier inom vården och även andra yrken riskerar att drabbas av Samvetsstress med en känsla av otillräcklighet, som i sin tur riskerar att leda till en mer allvarlig utmattning och depression som kräver längre rehabilitering.
Hälsa och sjukvård är dock inte det enda området där anställda drabbas av psykisk ohälsa. Stressrelaterade sjukdomar fortsätter att öka inom flera branscher, såsom utbildning, industri, socialt arbete, jordbruk osv. Ett exempel som ofta förbises när det gäller stress är byggsektorn med korta och pressade sluttider att passa, en bransch där ett enda felsteg kan innebära ett fall till en säker död.
Prekära anställningsformer, dvs anställningsformer där du inte vet om du får ekonomin att gå ihop, var även de i fokus och då kopplat till den psykiska ohälsa som otryggheten skapar. Ett tydligt exempel i Sverige är handeln där allt fler drabbas av hyvlade anställningar och möjligheten till en heltid är få förunnat. Annalkas en tid där vi åter ska stå med mössan i hand och be om arbete? Bjuda under varandra för att få möjligheten till några timmars inkomster?
Enligt Eurofound så beräknas hela 14 % av alla anställda inom EU vara utsatta för en otrygg anställning. Eurofound slår även fast att den utsattheten som en otrygg anställning innebär, avspeglar sig i individens hälsa med en tydlig, självklar och logisk koppling till lägre produktivitet. Återigen så torde därför det logiska beslutet för en arbetsgivare vara att erbjuda trygga anställningar, med goda arbetsvillkor och därmed också uppnå en ökad produktivitet.
Jorge Martín González från spanska institutet för arbetsmiljö och hälsa (Instituto Nacional de Salud y Seguridad – INSST) lyfte digitalisering, både som ett hjälpmedel, men även som en risk. Dels för att anställda räds att mista sin anställning när alltfler arbetsuppgifter automatiseras och digitaliseras, och i och med detta ökar den psykiska ohälsan. Det positiva med automatisering och digitalisering är möjligheten att minska traditionella risker såsom tunga lyft och repetitiva rörelser. För den skull får vi inte glömma risker som ögontrötthet (eyestrain) vid skärmarbete, krav på ständig tillgänglighet, samt styrning via algoritmer. För er som har ett extra stort intresse av detta så kan jag tipsa om forskarna Fiona Wixted, Mark Shevlin och Leonard W O’Sullivan som forskat bland annat på kopplingen mellan automatisering, digitalisering, muskeloskeletala skador och psykisk ohälsa.
Efter det spanska ordförandeskapet så är det dags för Belgien att ta över. På konferensen berättade Godelieve Ponnet (belgisk regeringsrepresentant) om fokus för deras kommande ordförandeskap, där psykisk ohälsa på arbetsplatsen, utifrån ett holistiskt perspektiv, är en prioritet. Hon var extra tydlig med att det handlar om kollektiva insatser på arbetsplatsen istället för fokus på individen, något som tyvärr många gånger leder till fokus på individens tillkortakommanden. Ett välkommet initiativ som för oss i Sverige är välbekant, då vårt regelverk kring Organisatorisk och Social Arbetsmiljö (OSA) fokuserar just på hur arbetets organisering påverkar hur vi samarbetar och hur vi mår.
Arbetsmiljöbyrån i Bilbao, EU-OSHA, bidrog med att berätta om hur man kan förebygga stressrelaterade sjukdomar och förhindra att det leder till psykisk ohälsa. Som exempel lyftes lärarkåren (7 % av EU:s arbetskraft) där åkommor såsom extrem trötthet, utmattning, depression och huvudvärk märks som en konsekvens av arbetsrelaterad stress. Ett bra sätt att förebygga detta skulle, enligt EU-OSHA, vara att tillåta mer inflytande över hur arbetet ska utföras, en åtgärd som är giltig för de flesta yrken och enligt forskning minskar stress. I EU-OSHAs enkät (ESENER) framkommer att krav på snabb kompetensutveckling, långa arbetsdagar, krav på ständig uppkoppling, social isolering (vid hemarbete) och en dålig balans mellan arbetsliv och privatliv ofta resulterar i stressrelaterade sjukdomar såsom exempelvis muskeloskeletala skador.
Naturligtvis så deltog även Business Europe, representerad genom Isaline Ossier. Hennes budskap var det gamla vanliga, nämligen att det är svårt för arbetsgivaren att vidta åtgärder när en individ drabbas av psykisk ohälsa, då det enligt dem, oftast inte beror på arbetet. Här var både arbetstagarsidans representant genom Nina Hedegaard Nielsen (Akademikerne) och Godelieve Ponnet från Belgiens regering lysande, där båda påpekade att hur arbetet organiseras och dess påverkan på individen är något som arbetsgivaren råder över och därmed kan åtgärda. Godelieves svar till Business Europe: ”Det är viktigt att vi ser det ur ett holistiskt perspektiv: hur arbetet organiseras, arbetets innehåll och villkoren för att utföra arbetsuppgifterna, hur arbetsmiljön påverkas, hur samverkan fungerar (läs den sociala dialogen). Alla dessa faktorer är inte isolerade företeelser, utan de måste ses i ett sammanhang då koppling mellan faktorerna är tydliga och de styrs av arbetsgivare”. En tydligare analys än så kan vi nog inte finna!
Trots detta ligger okunskap och girighet som en blöt filt över den sociala dialogen när det kommer till området arbetsmiljö. Proportionalitetsprincipen får styra till arbetsgivarens fördel och lagstiftares syfte med social dialog, på lika villkor, kommer på skam. Det syns tyvärr alltför ofta i bland annat rådgivande kommittén för arbetsmiljö.
När arbetsgivare försöker hålla nere skyddsåtgärder för arbetstagare med argumentet att ”annars flyttar företagen utomlands” (här pratar vi alltså utanför EU) står jag förundrad över den människosyn som råder. Argumentets grundtanke är att då arbetstagare inom EU inte får utsättas för något som kan leda till arbetsrelaterad sjukdom såsom cancer eller andra livshotande sjukdomar, skulle det alltså vara ok att utsätta människor utanför EU för dessa risker? Det blir ju konsekvenserna av argumentet.
Grumlar girigheten förståndet? När metoder för att säkra människors (läs arbetstagare) hälsa finns, varför ska långsiktiga insatser inte få kosta? En outsinlig källa av forskning visar att goda arbetsvillkor leder till ökad produktivitet, så den kostnad som behövs för att investera i säkerhetsåtgärder leder till större ekonomisk vinst längre fram. Arbetsgivare behöver även bidra genom att ta sitt ansvar för den ökade kostnaden som det medför för samhället, när en anställd blir sjuk av arbetet.
Till sist är det viktigt att lyfta att med en minskad facklig organisationsgrad följer minskat inflytande. Det blir aldrig omodernt att genom att gå samman öka möjligheten till att bli en motkraft. En motkraft till arbetsgivarens jakt på ekonomisk vinst genom slimmade organisationer, jakt på en arbetskraft som står utan inflytande över arbetsvillkoren och i värsta fall ett arbetsliv som upplevs sakna mening. Tillsammans kan vi förändra.
Solidaritet med varandra leder till framgång, medan enskilda varelser används av arbetsgivaren för att splittra kollektivet och på så vis få sin vilja igenom. Inte alla arbetsgivare, självklart, men med den ökande arbetslivskriminaliteten där människor utnyttjas i en ”modern” form av slaveri måste vi alla enas för att få bort detta otyg. Ett otyg som konkurrerar ut seriösa företag och i värsta fall leder dem till konkursens brant. Hos bra arbetsgivare är en organiserad arbetskraft ett verktyg för framgång och utveckling. Något som aldrig varit så viktigt som i dagsläget, där vi står inför en stor omställning på arbetsmarknaden om vi ska lyckas motverka klimatförändringarna.
Är det en gunghäst vi sitter på, så spelar det ingen roll hur hårt vi än gungar, vi kommer ingenstans i utvecklingen av arbetsmiljöarbetet och arbetslivets villkor, här hemma innanför våra gränser och globalt. Vi måste kliva av gunghästen och leta reda på en kraftfull galopphäst för att ta oss framåt. Yeehaw!
Tänker mest med den nya 11-timmarsregeln inom vårdsektorn. Tycker det är så sorgligt att inte ledning söker dispans. Det kanske inte hade lyckats att få det… men då hade ändå de försökt och arbetstagarna hade blivit stolta och glada över att chefer lyssnar på personalen. Det rör sig och bubblar inom vårdsektorn. Med stora risker för massuppsägningar, det är många som redan sagt upp sig och fler är på G. De som stannar kvar, hur blir deras arbetsmiljö. Du kan inte byta skift med varandra, du kan inte påverka schemat, timecare kan vi helt ta bort. Det kommer bli fler långtidssjukskrivna mm. Hälsoschema och att vi ska hålla hela livet. Den slogan kunde skippas! Så dåligt! Detta handlar bara om ekonomi. Vill vi ha en välfärd som duger. Så är det dags att ändra på många saker. Och att tro att fler kommer vilja jobba inom vårdsektorn. Det är en utopi, med en sån dålig arbetsmiljö!
Var finns demokratin, samverkan, delaktighet i allt detta? Vården har kämpat länge, inte bara under pandemin utan i många år. Detta blev resultatet… vill gärna ha debatt inom detta.
Hej Anette,
Tack för din kommentar. Vården är verkligen en särskilt utsatt arbetsgrupp där slimmade organisationer har gjort att arbetsbelastningen medför långa och många sjukskrivningar. Det är dags att politiker som fattar beslut om budgeten, som i sin tur medför slimmade organisationer, fattar att de yrkesverksamma måste vara med i besluten, så att arbetsmiljön förbättras. Annars uppfylls snart det du skriver, ingen kommer att acceptera att arbeta under dessa arbetsvillkor.
Jag ser denna situation som en direkt konsekvens av alla jobbskatteavdrag som genomförts under de senaste decennierna. Vi kommer väldigt nära den gräns där det offentliga kollapsar på grund av bristande finansiering .
Detta leder fram mot en amerikaniserad marknad där en privat sektor väl finansierad med dyra tjänster som lockar till sig den rika delen av samhället och en offentlig sektor som urholkas med hjälp av försämrad finansiering.
Hej Arne,
Tack för din kommentar. Det är helt klart att sedan New Public Management gjorde sitt intåg i välfärdssektorn så har slimmade organisationer blivit ett faktum, med alldeles för hög arbetsbelastning som följd. Måtte din profetia om en amerikaniserad marknad kunna stoppas från att bli en verklighet. Fler och fler erbjuder privata vårdförsäkringar och lockar med att få gå förbi vårdkön vid behov. Ett sådant samhälle, där människors rätt till en jämlik vård ifrågasätts, vill vi inte ha!
Atbetsmiljöanalyser på samtliga arbetsplatser måste gnomföras där det inte redan gjorts och åtgärdsplaner för att lösa problemen.
Tidigare högerregering och nuvarande anser sig vara löntagarnas vän och det stämmer inte när dom medvetet gör saker som visar att dom är löntagarfientliga bla genom att lägga ner Arbetslivsinstitutet 2006.
Den forskning som Arbetslivsinstitutet bedrev var världsledande och skulle ha räddat många anställda från att inte drabbas av arbetssjukdomar och varaktig nedsättning av arbetsförmågan.
Nu fortsätter Ulf Kristersson regering med att slakta Sveriges arbetsmiljöarbete.
Myndigheten för arbetsmiljö kunskap läggs ned och skyddsombuden bakbinds enigt Martin Klepke Arbetet.
Hej Ulf,
Tack för din kommentar. Nu är det viktigare än någonsin att vi tillsammans organiserar oss för att inga försämringar i arbetsmiljöarbetet ska kunna genomföras. MYNAK föreslås ingå i Arbetsmiljöverkets organisation och regeringen föreslår att “fler ska vilja bli skyddsombud”. Hur ska detta ske om inte skyddsombuden har en organisation som skyddar dem mot repressalier i ryggen? Redan idag har vi skyddsombud som utsätts för repressalier om de säger mot arbetsgivaren, det kommer inte bli bättre om skyddet från en fackförening tas från dem.